skilda världar

du är fin, jag är medelmåttlig.
du är underbar, jag är patetisk.
Vi är väldigt olika men ändå är det något med dig som jag inte förstår.
Något jag inte kan sätta fingret på.
Något som får mig att tänka på dig, hela tiden.
Du är vackrast, och jag är patetisk.

vad om.

Om jag aldrig mött dig,
hur hade det varit då?
Om jag glömmer dig,
funkar det verkligen så?
Om jag rör vid dig,
...skulle du då gå?


poesi.

Jag såg dig
Du såg mig
Det var det som fick mig att falla
Nu föräldras världen från mörk till ljus
Ljuset i tunneln återföds
Allt blir frid och fröjd


poem by alexander ohlén.


det var faktiskt sant, en gång

vill lägga mig ner.
koppla bort allt.
vill springa runt i cirklar,
känna att jag lever.

önskar jag vore två,
minns du hur det var då?
när man var två.

peter pan var idol,
han var förebilden.
man ville leva ung hela livet.
men vad vill man nu?

om du kunde svara på mina frågor,
vad hade du svarat?
om du varit i mina skor,
hur hade du gått då?

säg mig gör jag fel som väljer en enkel väg.
eller gör jag fel som inte vill minnas.
minnas den sorg du orsakade mig.

du var en gång en del av mig,
den stora delen man behövde
en gång i tiden
då var det faktiskt så att du betydde något för mig
att jag betydde något för dig.

by: jaz

friendchip

Just like the wind,
time passes by.
We may slip apart
but the memories remain
by jaz

RSS 2.0